Tidigare i historien har det kryllat av hölador i jordbrukslandskapet. I takt med att betydelsen av utmarksslåtter försvunnit har höladorna gjort detsamma. Dessa lador var ofta glest timrade, utan långdrag mellan stockarna. Materialet kan vara skiftande i dimension och kvalitet, med en känsla av att “man tager vad man haver”. Avsaknad av dymlingar och enklare rännknutar gör dem lätta att flytta men gör också att sådana byggnader kan “glida iväg” när de börjar luta.
Denna kvarvarande hölada vid Ärteråsens fäbodar lutade betänkligt åt olika håll. Lyft, upprättning och stockbyten där det krävdes blev detta projekts början. Sedan följde takbyte där höladan förärades med ett tak helt i naturmaterial. Tätskiktet är i björknäver, ett mycket vanligt takmaterial under ved- och torvtak förr. Idag nästan helt ersatt av papp, plast eller plåt. Kluvor av obehandlad furu, barkat med barkspade/bandkniv och kluvet med kil och yxa.
